Two weeks

Hösten 2009 jobbade jag och hatade det. Men jag och en kompis hade bokat in en resa, vilken jag såg framemot med stor glädje. Det skulle bli kul slippa min vardag. Min kompis bodde i en annan svensk stad. Vi skulle till en medelstor tysk stad, inte av någon särskild anledning, mer än att vi fått tag på billiga flygbiljetter. Jag flög från min hemstad, han från sin, och vi skulle mötas i Tyskland.

Så småningom lämnade jag det land jag kände sån hatkärlek till. Jag satt på en fönsterplats på ett flygplan någonstans över Europa. Det var på kvällen och alltså mörkt, och stillsamt. Folk läste, en gubbe bredvid mig drack kaffe som han spetsade med medhavd konjak. Det var trevligt. Jag hade en bok, men satt mest och tittade ut, för det mesta syntes ingenting förutom mörker, men då och då såg jag ljusa punkter. När vi närmade oss målet för resan tittade ner på staden, höghus, motorvägar, industrianläggningar.

På flygplatsen var jag helt förvirrad, men på ett ganska skönt sätt, och visste inte var jag skulle gå, uppför den här rulltrappan, eller nästa, men det ordnade sig förstås, som det alltid gör. Mötte upp med min kompis, som hade suttit och väntat på mig vid centralstationen i tre timmar. Vi kramades och skrattade åt det konstiga i att vi sågs just där, i en halvstor tysk stad.

Vi kom fram ganska sent, så då drack vi bara en deciliter jäger var och gick och la oss utan att göra så mycket. Kändes skönt att somna in i de nytvättade lakanen efter en lång resdag.

Dag två började vi dricka på riktigt. Vi hade köpt en sjua jäger till en tredjedel av priset den skulle kostat i Sverige. Vårt rum var belagt med en gammal heltäckningsmatta. Den dämpade stegen på ett behagligt sätt. Det var ganska dunkelt, men rätt mysigt där inne. Från rummets enda fönster hade vi utsikt över en gårdsplan som tillhörde ett dagis. Som förstås var öde kvällstid. Vi hade tänkt dricka lite på rummet och sen gå ut. Jägerflaskan var praktiskt nog försedd med ett doseringsmått av plast. Vi bestämde oss för att gå ut rätt hårt. Det var semester och då får man göra vad som faller en in, och det föll oss in att dricka mycket. På en halvtimme hade vi nog dragit i oss ca 2,5 deciliter var.

En av alkoholens många förtjänster är att den förhöjer upplevelsen av musik. Tyvärr hade ingen av oss någon mp3-spelare, men min kompis hade några låtar på sin telefon. En av dem var Two Weeks av Grizzly Bear, som just kommit ut. Jag hade aldrig hört den förut, men jag tyckte genast att den var fantastisk. Har alltid varit svag för körer i pop.

Jag minns hur vi satt där på heltäckningsmattan i det dåligt upplysta rummet och lyssnade på den om och om igen. Eftersom vi druckit så fort hade inte berusningen slagit till med full kraft när vi avslutat den första dryckesomgången. Utan medan vi satt där kände jag bara hur en våg av stillsam glädje successivt sköljde in över mitt väsen och gav mig en fullkomlig ro och en enorm välbehagskänsla. Sen blev jag för full för att kunna gå ut, bara låg i sängen utan att kunna fokusera blicken, men det förtar inte det faktum att berusningens första timme utgjorde bland de finaste i mitt liv, en sån vacker frid och stillhet i en annars så kaotisk och ibland mardrömslik existens.